Kondensatorer, farad och prefix

Tre prefix: uF, nF, pF

Kapacitans anges i enheten farad, F. En farad är väldigt mycket kapacitans, så märkningen av verkliga kondensatorer (med några få undantag) görs alltid med ett av tre prefix: mikrofarad (µF eller uF), nanofarad (nF) och picofarad (pF). Prefixen fungerar som när vi skriver mm för en tusendels meter (millimeter) eller kV för tusen volt (en kilovolt).

Prefixen är vanliga SI-prefix, och är tusen gånger större/mindre än prefixen ”bredvid”. En nF är samma som tusen pF, och samma som en tusendels uF.

En mikrofarad är en tusendels tusendels farad, eller en miljondel av en farad. Det är också lika med 1000nF. En nF är en tusendels uF, eller 1000 pF. En pF är en tusendels nF, och en miljondels uF. Det är också en biljondels farad.

Räkna om mellan prefix

Eftersom enheten farad är så väldigt stor (jämfört med verkliga kondensatorer) blir prefixen väldigt små. Det finns dessutom ett väldigt stort spann av värden som är helt normala: det är inget konstigt att en samma krets har kondensatorer med 1000uF, 100nF och 10pF.

Om man räknar fram en optimal kapacitans för t.ex. ett filter så kan man få fram resultatet med ett olämpligt prefix: 0.00001uF istället för 10pF. Det blir snabbt många nollor och svårt att läsa.

Det finns uträknare på internet, och en tabell längre ner, men det är relativt lätt att lära sig räkna om mellan olika sätt att skriva. Prefixen är ju tusen gånger större eller mindre än varandra, så det är bara att räkna siffrorna, så hittar man vilket prefix som är lämpligt.

Om det tex. står 2200pF så ser vi snabbt att det är fyra siffror (tusental). Delar vi värdet på tusen får vi resultatet i nF, vilket innebär att det kan skrivas som 2.2nF. Med decimaler är det möjligen lite svårare, men fortfarande lätt. Man får bara tänka lite baklänges:

0.001 av enheten med ett prefix (pF eller nF) motsvarar 1 med prefixet ovan (nF respektive uF). Om man har de fyra siffrorna i åtanke kan man lätt tänka om och räkna till  att 0.001 blir 1 "baklänges", och hoppar vi ett steg åt höger (gånger tio) ser vi att 0.010 blir 10, och att 0.100 blir 100. Efter det kommer 1.000nF, alltså 1000pF.

Alltså: 0.47uF = 470nF, och 0.015nF = 15pF, osv.

Skrivkonventioner

Små kondensatorer anges med pF, från 1pF till strax under 1000pF. Ibland skrivs värden över 1nF med pico som prefix, t.ex. 2200pF eller 1000pF ut. Det handlar främst om kondensatorer med hög precision och stabilitet, snarlikt hur exakta mått ibland skrivs med decimaler: 1.000mm. Vanligast är dock att man skriver 1nF.

Från 1nF fortsätter man upp emot 1000nF, som i princip aldrig syns skrivs ut. Istället skriver man 1uF. Även värden under 1uF skrivs ofta med mikro som prefix, t.ex. 0,68, 0,47 eller till och med 0,1uF. Och från 1uF använder man prefixet mikro uppåt, med undantag för superkondensatorer som anges direkt i F – 1F, 0,2F, osv.

Exakt vilket prefix man skriver med beror på olika faktorer, t.ex. typ av kondensator. Värdet på elektrolytkondensatorer skrivs t.ex. alltid med uF.

Millifarad?

Även en stor elektrolytkondensator har så mycket mindre än en farad kapacitans att det största prefixet som används är mikro- som betyder en miljondel. En elektrolytkondensator på 1000uF är inget ovanligt, och 1000uF skulle ju också kunna skrivas 1mF – en millifarad. Det görs dock inte, av goda skäl. Anledningen är att man förr i tiden ofta skrev MFD eller mF för mikrofarad, istället för att som nu använda u eller grekiskans µ. En annan anledning är att det helt enkelt är ovanligt, och risken att folk läser fel är stor.

Tabellen

I tabellen nedan kan du konvertera mellan olika sätt att skriva värden ur E-12-serien med de tre suffixen. De värden som står med kursiv text är mycket ovanliga att se i verkligheten.