Byta trasiga kondensatorer – så hittar du en ersättare

Behöver du ersätta en kondensator som har gått sönder? Ingen komponent håller för evigt. Särskilt elektrolytkondensatorer slits ut över tid och kan behöva bytas efter några årtionden. Det gäller särskilt de lite större kondensatorerna som sitter i nätdelen i nästan all hemelektronik.

Ofta syns det tydligt på kondensatorer att de har gått sönder – de kan bukta ut på ovansidan, eller i extrema fall ha ”exploderat” så att man ser innanmätet.

Att kondensatorerna i en strömförsörjning har gått sönder innebär inte att alla elektrolytkondensatorerna i apparaten är dåliga. Ofta kan man rädda t.ex. en TV eller förstärkare genom att byta några få kondensatorer, och det är varken svårt eller dyrt att försöka.

Så här hittar en lämplig ersättning:

Börja med att läsa på kondensatorns kropp, och leta upp de två viktigaste värdena: kapacitans och märkspänning. Enheten för kapacitans är farad (F), men värdena brukar anges i mikrofarad (µF, eller uF) på elektrolytkondensatorer. På riktigt gamla kondensatorer har man ibland förkortat mikrofarad med MFD. Spänning anges i volt, V.

En kondensator med 220uF kapacitans och 50V märkspänning.

När du har hittat värdena kan du börja leta, t.ex. 220uF, 50V. Det går bra att fritextsöka med 220uf 50v eller gå till kategorin kondensatorer och använda parametrarna.

På väldigt små ytmonterade kondensatorer får enheterna inte plats, och värdena skrivs då utan V eller uF. Då får man tänka sig fram och gissa utifrån kontexten. De normala spänningarna – 6.3, 10, 16, 35, 50 V – förekommer inte som kapacitanser, så det brukar vara lätt att räkna ut vad som är vad. Oftast är kapacitansen det högre värdet, särskilt på små kondensatorer som brukar ha låga märkspänningar.

Kapacitans

Den nya kondensatorn bör ha samma kapacitans som den man ersätter. Vissa äldre värden används inte längre, då får man ersätta med ett närliggande värde. Exempelvis 50uF är idag ovanligt, och ersätts lämpligen med 47uF, som är vanligt. Ofta kan man välja ett högre värde, men för att avgöra det behöver man förstå hur kretsen är uppbyggd.

Märkspänning

Spänningen på den nya kondensatorn måste vara samma eller högre än den som ersätts. Spänningen är ett mått på vad kondensatorn tål, och man kan i princip alltid välja en högre spänning.

En högre märkspänning ger längre livslängd i normalt bruk, samt bättre tålighet för feltillstånd. Kondensatorer med högre spänning är fysiskt större, även om det ofta kompenseras av att moderna komponenter är mindre för en given kapacitans och spänning.

Temperatur

Om en kondensator är märkt med en temperatur är det en god idé att ersättningen har samma eller högre märktemperatur. Även detta påverkar kondensatorns livslängd. 105° C är bättre än 85° C, och man kan alltid välja en kondensator med högre temperatur om det finns. Ofta står bara maxtemperaturen, men ibland anges hela spannet, t.ex. -40° - +85° C.

Storlek

Elektrolytkondensatorer är cylinderformade, och storleken anges som kroppens diameter och längd. Så länge det finns plats kvittar det om en ny kondensator är större (eller mindre).

Benavstånd

Ett annat viktigt mått är benavståndet, som behöver stämma för att montera en kondensator på kretskort. Om det inte stämmer kan man behöva montera kondensatorn liggande eller hitta andra lösningar. Kondensatorer med högre märkspänning har normalt större benavstånd. Detta för att spänningspotentialen mellen benen ska ha ett större fysiskt avstånd.

Benavståndet står aldrig skrivet på kondensatorer, utan behöver mätas på kroppen eller mönsterkortet.

Montering - radiell eller axiell

Hålmonterade elektrolytkondensatorer finns i två fysiska format: radiell och axiell. Radiella kondensatorer är absolut vanligast idag. Axiella kondensatorer tillverkas knappt och kan vara svåra att hitta ersättningar till. Om det finns plats och benen når går det lika bra att montera en radiell kondensator liggande, men då kan det vara bra att isolera de exponerade benen med krympslang. Det finns ingen elektrisk skillnad mellan de två.

En axiell kondensator har komponentbenen på kroppens två sidor.

Bipolära kondensatorer

Normala elektrolytkondensatorer är polära – de har en pluspol och en minuspol. Det finns även en särskild typ av elektrolytkondensator som inte har den egenskapen: bipolära kondensatorer.

Bipolära kondensatorer känns igen på att de saknar märkning av minuspolen. Ibland står det också BP (för Bi-Polar) eller NP (som står för Non-Polarised) på kroppen. (Ena benet brukar precis som på vanliga kondensatorer vara längre, men det har ingen betydelse).

Eftersom bipolära kondensatorer kostar mer och tar mer plats än vanliga kondensatorer används de bara där det verkligen behövs, och bör därför inte ersättas med vanliga, polariserade, kondensatorer.