Tantalkondensatorer är en typ av elektrolytkondensator, precis som vanliga aluminium-elektrolytkondensatorer. Till skillnad från dem så använder tantalkondensatorer en oxidfilm baserad på metallen tantal (Ta). Det ger ett mycket tunt dielektriskt material med högre kapacitans per volym och förbättrade högfrekvensegenskaper. Tantalkondensatorer finns både som hålmonterade (TH) och ytmonterade (SMD). De tillverkas typiskt i kapacitanser från 0,1 μF till 100 μF.
Viktigt att notera är att tantalkondensatorer normalt är uppmärkta på den positiva sidan, inte den negativa.
En fördel med tantalkondensatorer är att de har lägre ESR (ekvivalent serieresistans) och lägre läckström än elektrolytkondensatorer, samt att de klarar högre driftstemperaturer (särskilt när hänsyn tas till storleken). De har också förhållandevis god temperaturstabilitet. Den stora fördelen med tantalkondensatorer är den mindre fysiska storleken med sin relativt höga kapacitans och en lång livslängd.
Nackdelar med tantalkondensatorer är bland annat att de inte kan leverera höga strömnivåer, och att de bara tillverkas för lägre arbetsspänningar, typiskt upp till 35 volt. De är också relativt dyra jämfört med andra kondensatortyper.
Till sist så är tantalkondensatorer mycket känsliga för felaktig polarisering och överskriden märkspänning. Om de utsätts för någondera kan det resultera i rökutveckling, och i värsta fall ett explosivt förlopp. Känsligheten innebär att tantalkondensatorer ofta är föremål för utbyte i reparationer, och på grund av detta delvis har fått dåligt rykte. Så länge de skyddas från skadliga spänningar är dock tantalkondensatorer mycket pålitliga, och används ofta i utrustning med höga krav på detta, exempelvis medicinsk och militär utrustning.

















