RFID / NFC

RFID är en teknik för att läsa information utan fysisk kontakt. Data kan läsas från taggar, som finns i alla möjliga format – vanligast är kort (stora som vanliga betalkort) och taggar som kan hängas på nyckelring. Andra möjligheter är ringar, klistermärken/etiketter, m.m.

Det finns tre huvudsakliga typer av RFID, låg frekvens (LF, 125 kHz), hög frekvens (HF, 13.56 MHz) och ultra-hög frekvens (UHF, 868 MHz). I alla teknikerna drivs kretsen (som lagrar datan) trådlöst, av ett elektromagnetiskt fält. När taggen (och kretsen) hålls inom fältet får kretsen spänning, och skickar automatiskt datan den har. Det finns också taggar med aktiv drivning, vilket är särskilt vanligt i 868 MHz RFID.

De tre teknikerna skiljer sig åt på en rad punkter:

125 kHz (LF RFID) är den enklaste typen av RFID. Den är mer begränsad, men är också billigare och något mer pålitlig, med bättre räckvidd än HF-RFID (upp till 10cm eller mer, beroende på läsare).

Taggar i 125Khz är alltid read-only. Det innebär alltså att man inte kan lagra data på dem, på gott och ont. Istället har varje tagg ett unikt 64 eller 128-bitars serienummer. Korten kan användas ungefär som unika streckkoder. Vissa kort/taggar har även unika siffror tryckta på varje tagg.

LF-RFID används främst i enklare system utan höga krav på säkerhet: för att öppna portar, hissar, grindar; som bibliotekskort, för att stämpla in/ut, chippning av hundar och andra djur, m.m. Några vanliga kretsar för 125 kHz RFID är EM4100 och EM4200 (som är bakåtkompatibel med 4100).

13.56 MHz (HF RFID) är en mer avancerad form av RFID. Kretsarna för systemet är inte bara är förprogrammerade minnen, utan enklare mikrokontrollers. Systemet kan hantera mer avancerade protokoll och har stöd för kryptering och autentisering. Mikrokontrollern innebär också att många taggar är skrivbara, så att man kan lagra egen information på dem. Vissa är dock skrivskyddade från början. Systemet har något kortare räckvidd än 125 kHz, och kan lättare blockeras av föremål.

HF-RFID används i betalkort, kort för kollektivtrafik, och känsligare passagesystem.

868 MHZ (UHF RFID) skiljer sig från de andra två teknikerna i det att systemet ofta använder aktiva taggar. Det beror på systemets långa räckvidd, upp till 10-30 meter beroende på antenn och omgivning. På sådana avstånd finns det inte nog med energi för att driva en krets. Det finns dock många taggar för UHF som kan fungera "passivt" på kortare avstånd.

UHF-RFID används ofta för större föremål som inte kan föras fram till en läsare. Det kan, t.ex. röra sig om att identifiera fordon för vägtullar och parkeringsplatser, hålla reda på lok på järnvägar, för stöldmärkning, och för att spåra föremål som flyttas omkring, t.ex. sjukhussängar och annan utrustning på hjul.